Varifrån kommer Karate?

Karate är ett gammalt kamp- och självförsvarssystem som började utvecklas på 300-talet i Indien och som på 500-talet spreds till Kina. På 1300-talet hade karaten nått den lilla Japanska ön Okinawa. Karaten tränades flitigt bland såväl herrskap som bönder. Under 1600-talet infördes ett vapenförbud på Okinawa så Karaten fick tränas i all hemlighet. Det var även då man började utveckla den ”moderna vapenträningen”. Man använde sig bl. a. av skäror och krattskaft. Efter andra världskriget var Japan som bekant ockuperat av USA, och karaten spreds med hemvändande soldater. Till Europa kom karaten under andra delen av 1950-talet, och till Sverige anlände den under 1960-talets början. Idag finns det ca 300 klubbar och ca 22000 aktiva i Sverige.

Karate - Den tomma handens väg

Karate är en kampsport som ursprungligen kom från Kina och Indien men utvecklades i Japan till vad den är idag. Karaten har funnits i en månghundraårig historia där det gått ut på att försvara sig och kunna slå tillbaka med hjälp av bara händer och fötter utan vapen. Det finns också vapen i denna stridskonst, men för att få lära sig använda vapen skall man först kunna försvara sig och slåss utan. I Karaten finns det såväl offensiva som defensiva tekniker.
Idag är Karate ett modernt självförsvar och en stor tävlingsidrott.
Karate betyder på japanska 'tom hand' (kara = tom, te = hand), vilket är grunden för Karate, att kunna slåss och försvara sig utan vapen.